Vi började med att evakuera ena avdelningen och flytta från ena avdelningen till den andra. Jag fick börja arbeta på en ny avdelning under en veckas period. Det fungerade inte för någon av oss och vi fick organisera om. Jag hamnade åter på min vanliga avdelning och stressen började lägga sig. Det kändes som att allt började ordna upp sig, men pang så kom nästa bakslag och vi fick evakuera även den andra avdelningen! 

Det var otroligt tungt och vi fick dra ett tungt lass under denna perioden. Personal sa upp sig, andra var sjukskrivna och kvar var vi, de två trogna vapendragarna. Utan dig hade jag aldrig klarat av denna tiden och det var många gånger jag funderade på att ge upp jag också. Flyttlasset bar av till en barack i Majorna. Att vara i en barack fram till slutet på september kändes inte alls kul! Men när vi landade och fick komma bort från kaoset var det nog det bästa som kunde hända och under tiden i baracken har vi hittat tillbaka till en trygg barngrupp och glädje i arbetet! 

Nu är vi framme vid slutet och under den kommande veckan flyttar vi tillbaka till helt nyrenoverade lokaler och nu finns alla möjligheter i världen att starta upp en ny, bra verksamhet, där vi får påverka allt själva! Mitt nya arbetslag är helt fantastiskt och jag är så glad att jag har dem. Nu väntar nya utmaningar och det kommer bli en rolig men jobbig höst. I november skolar vi in en helt ny barngrupp, vilket bara det är en ny erfarenhet och kommer bli en prövning för tålamodet. Trots allt det jobbiga som väntar känns det så skönt att vi börjar om på ruta ett och kan lägga den fruktansvärda våren bakom oss. Nu har jag nya krafter och med allt som vi gått igenom är jag tusen gånger starkare. Vem trodde att första året som nyexaminerad skulle vara så omtumlande?