Näst sista helgen i september är snart över, och jag förundras hela tiden över hur fort tiden går. Nyss kom vi hem från Thailand, det var vår och kaos på jobbet i.om fuktskadan. Det var en fruktansvärt jobbig period, men vi lyckades ta oss igenom den!
Vi började med att evakuera ena avdelningen och flytta från ena avdelningen till den andra. Jag fick börja arbeta på en ny avdelning under en veckas period. Det fungerade inte för någon av oss och vi fick organisera om. Jag hamnade åter på min vanliga avdelning och stressen började lägga sig. Det kändes som att allt började ordna upp sig, men pang så kom nästa bakslag och vi fick evakuera även den andra avdelningen!
Det var otroligt tungt och vi fick dra ett tungt lass under denna perioden. Personal sa upp sig, andra var sjukskrivna och kvar var vi, de två trogna vapendragarna. Utan dig hade jag aldrig klarat av denna tiden och det var många gånger jag funderade på att ge upp jag också. Flyttlasset bar av till en barack i Majorna. Att vara i en barack fram till slutet på september kändes inte alls kul! Men när vi landade och fick komma bort från kaoset var det nog det bästa som kunde hända och under tiden i baracken har vi hittat tillbaka till en trygg barngrupp och glädje i arbetet!
Nu är vi framme vid slutet och under den kommande veckan flyttar vi tillbaka till helt nyrenoverade lokaler och nu finns alla möjligheter i världen att starta upp en ny, bra verksamhet, där vi får påverka allt själva! Mitt nya arbetslag är helt fantastiskt och jag är så glad att jag har dem. Nu väntar nya utmaningar och det kommer bli en rolig men jobbig höst. I november skolar vi in en helt ny barngrupp, vilket bara det är en ny erfarenhet och kommer bli en prövning för tålamodet. Trots allt det jobbiga som väntar känns det så skönt att vi börjar om på ruta ett och kan lägga den fruktansvärda våren bakom oss. Nu har jag nya krafter och med allt som vi gått igenom är jag tusen gånger starkare. Vem trodde att första året som nyexaminerad skulle vara så omtumlande?
Jag måste göra någonting med mitt hår och jag hittade lite bilder i arkivet. En bild där jag hade sjukt långt hår och en från i våras när jag hade väldigt kort! Spare eller klippa?
Jag fick ytterligare ett önskemål på ett rosa peacetecken och vips var jag där med pennan igen! Nu blev det en lite mindre modell än de senaste två. Här har ni "Pink peace"
Har tagit tag i pennan igen och det är helt fantastisk avkoppling. Bara släppa allt och greppa penna och papper och försvinna bort! Att teckna är som terapi för mig och jag finner ett lugn i hela kroppen. Gärna tillsammans med lite lugn musik till och jag kan sitta i timmar när jag väl hittar inspirationen. Förra veckan köpte jag mig ett stoooort papper på 100*70 cm och det blev en underbar tavla som jag kom att döpa till Sunny peace. Den åkte upp på väggen direkt då den vart klar och började genast på nästa. Frida önskade nånting svart, vitt och blått och vips så blev det ytterligare ett peacetecken son jag döpt till nått så extremt som Blue peace 😉 här har ni de två nykomlingarna. Vad tycks?
Hej! Undra om det är någon som överhuvudtaget är här inne och kikar längre? Jag är inte ens inne själv här. Just nu är jag inne i renoveringstankar för fullt! Jag är så trött på vårt vardagsrum eller ja, hela lägenheten egentligen, men lite förnyelse kan alltid pigga upp lite! Jag har en inre bild av hur jag vill ha det. Måla väggarna vita, ny soffa, ny matta och nytt soffbord... Ja nytt allt! Har gjort ett litet collage med några av de sakerna jag skulle vilja köpa in till vardagsrummet, men än så länge får jag nog fortsätta drömma lite till. Först ska vi ta tag i att måla om och ven vet när det blir klart?!
